LISA JONASSON

ROTPOST

”När min blick inte irrar runt i folks ansikten irrar den på marken. Löv, pinnar och skräp, allt liknar något. Naturen är full av profiler, kroppar och stirriga ögon. I Rotpost har jag helt enkelt tittat närmare. Plockat in lavar, blad, strån och granskat dem. Klippt fram det som finns där, adderat klippta bitar av papper där det har behövts. Pressat det hela mellan glasen i en diaram, stoppat in i en projektor och nöjd sett den lilla mikrovärlden breda ut sig som stor, mörk och detaljerad. I arbetet har likheten mellan växt och varelse blivit tydlig. Laven har fingrar, lövet både nerver och hår. Min förståelse av kroppslighet har utmanats, och köttets särställning rubbats. Kött är hö, kropp och växt verkar mest ha olika kynnen och rytm”.

Lisa Jonasson är konstnär och klipper med en liten sax. Och bygger bilder som liknar de hon ser i huvudet när hon håller på att somna.

–

”When my gaze doesn’t wander around in people’s faces, it wanders on the ground. Leaves, sticks and debris, everything resembles something. Nature is full of profiles, bodies and staring eyes. In Rotpost, I simply looked closer. Picked up lichens, leaves, straw and examined them. I’ve cut forth what was already there, added small paper cuts where it was needed. Pressed it all between the glasses of slide frames, put it into a slide projector and viewed the small worlds amplified, blown up, big, dark and detailed. While working with Rotpost the similarity between plant and creature has become clear. The lichen has fingers, the leaf has both veins and hair. My conception of corporeality has been challenged. Flesh is grass, body and plant are alike, but have different moods and rhythm.”

Lisa Jonasson is an artist. She cuts with small scissors. Builds images similar to what she sees in her head when falling asleep.